Bestigningschema på Kili...

Har fått lite frågor om hur dagsetapperna ser ut när man bestiger Kili, jag tänkte därför berätta lite hur vårt schema ser ut för själva bestigningen.

Vårt flyg anländer Kilimanjaro International Airport( ja det finns en sån)  sent på kvällen och vi har därför bokat in oss på ett hotell som ligger vid foten av berget. Vi hade först planer på att börja bestigningen redan nästa morgon men efter lite funderande har vi bestämt oss för att stanna en extra dag på hotellet innan vi börjar bestigningen. Vi behöver packa om all utrustning och troligtvis är vi inte superpigga efter att ha rest långt.

Bestigningen är cirka 100 km i rent promenadavstånd eftersom man traskar runt halva berget för att kunna nå toppen, då det ligger ett antal svårbestigna glaciärer runt själva vulkankratern. Glaciärisen är för porös och farlig att klättra upp för vilket gör att man måste ta sig runt för att komma upp. Övernattningen sker i tält och vi hoppas att 5 nätter och 6 dagar räcker för att vi ska kunna nå toppen och kunna komma ner igen.

Dag 1: Bestigningen börjar vid Machame Gate på 1 490 möh och går denna dag mestadels genom den täta och mycket fuktiga regnskog som täcker bergets nedre delar. Enligt uppgift är det mycket fuktigt här och det regnar ofta mycket kraftigt. Efter 6-7 timmar har man tagit sig igenom regnskogen och då är det dags att slå läger vid Machame Camp på 2 980 möh.

Barranco Camp-Ser stenigt och skönt ut

Dag 2: Vaknar vi förhoppningsvis pigga och sugna på mer vandring som denna dag sker i ett kargt och stenigt landskap på bergkammar och i i flodraviner. Utsikten här ska enligt uppgift vara fantastisk. Under dag två passerar man vanligtvis molngränsen. Dagens slutmål är Shira Camp som ligger på 3 840 möh.

Dag 3: Denna dag brukar nästan alla känna av den höjdsjuka som man drabbas av på grund av denna tunna luften. Huvudvärk, uttorkning, magbesvär är mer regel än undantag. Detta brukar dock vara övergående men somliga får vända redan här för att de helt enkelt mår för kass. Denna sträcka är lite speciell för att man startar vid Shira Camp på  3 840 möh innan man fortsätter bestigning upp till Lava Tower på 4 630 möh innan man vänder ned igen till Barranco Camp på 3 950 möh. Man har med andra ord efter en hel dags vandring och klättring bara tagit sig upp cirka 110 höjdmeter. Detta är dock mycket bra för acklimatiseringen då luften nu börjar bli rejält tunn.

Dag 4: Från Barranco Camp går bestigningen vidare via Glaciärerna Karranga, Kersten och Decken och man passerar här även "last waterpoint" innan man når sista lägret som heter Barafu, som passande nog betyder is. Barafu Camp ligger på en liten platå på 4 550 möh. Här är det vanligtvis rejält ogästvänligt och temperaturen är inte sällan -20 på natten. På 4 500 meters höjd är syrenivån i luften ungefär hälften av vad den är vid havsnivån vilket gör vandringen rejält ansträngande, hjärtat måste alltså slå dubbelt så många slag för att få ut lika mycket syre till kroppens celler.

Barafu Camp, någonstans i snön!

Dag 5: Efter endast ett par timmar sömn är det dags att stiga upp, vanligtvis redan vid midnatt. Detta för att man ska hinna upp till toppen innan solen går upp och värmer isen allt för mycket då den blir mycket porös och i princip omöjligt att ta sig fram på. Det är ungefär 7-8 timmars vandring i kolmörker till toppen och det enda ljus man har till sin hjälp är från pannlampor. Ytterligare ett skäl till att starta tidigt är att man ska ha möjlighet att se soluppgången från toppen. De som har haft förmånen att se soluppgången över savannen från toppen säger att det är helt fantastiskt. Efter en kort stund på toppen är det dags att vända ner igen. Beroende på snö och isläget kan den sista etappen se väldigt annorlunda ut beroende på säsong. Det kan vara allt från halvmetertjockt med snö, ren is eller rent av barmark på stora delar av sträckan. Efter en hel dags vandring har man nått ner till Mweka Camp för övernattning.

Dag 6: Regnskogen äntras återigen och passeras så troligtvis åker regnkläderna fram. Runt lunchtid eller på eftermiddagen når man slutligen Mweka Gate och man är äntligen nere.


Det låter ju tämligen överkomligt på pappret men om två veckor ska det göras också. Jag hoppas verkligen att jag får nöjet att stå på toppen men det finns inga garantier. Blir man skadad, höjdsjuk, magsjuk eller vädret är för dåligt kanske man helt enkelt inte når hela vägen upp, jag kommer dock inte ge mig i första taget!