Lördagsnöjet...varje lördag!

Det här med lata lördagar har egentligen aldrig varit min melodi, i alla fall inte hela lördagen.  Så länge jag kan minnas så har lördag förmiddag varit vikt för träning med efterföljande lunch på stan. Det låter kanske inte så värst upphetsande eller avslappnande heller för den delen, men för mig är det kanske höjdpunkten på veckan.

För att lördagen ska bli fulländad så krävs det att träningspasset är av det hårdare slaget, så att man får den här sköna utmattade och avslappnade känslan efteråt.  Igår blev det ett ganska tufft axelpass följt av ett riktigt tufft intervallpass på löpbandet.  Intervallpasset bestod av 20 minuter uppdelat i 1 min löpning i 6 % motlut i en hastighet av 19 km/h följt av lätt jogg i 45 sek i 10 km/h innan det återigen är dags att höja hastigheten. Den sista intervallen brukar jag skoja till det lite genom att sätta löpbandet på maxhastighet och sedan springa så länge jag orkar.

När jag ska pressa mig eller springa i största allmänhet så har jag musik i lurar i öronen. För min del ser jag två stora fördelar med detta. För det första så sporras jag av den ganska hårda musik som jag brukar ha när jag springer, den har ett högt tempo vilket gör att jag lättare håller takten och inte sackar av vilket direkt märks i sådana fall. Den andra fördelen är faktiskt att jag slipper höra min egen andhämtning. För min del fungerar det så att jag blir tröttare när jag hör att andhämtningen är ansträngd. Jag har flera gånger blivit väldigt överraskad när jag tagit av mig lurarna direkt när jag sprungit klart. Det första som slår mig är att det är någon i gymmet som har stora problem att få i sig ordentligt med syre och låter som en hjärt-lung maskin, det andra som slår mig är att det är jag som låter.  Jag har faktiskt märkt att ansträngningsnivån blir lägre när jag har musik i lurarna, givet allt annat lika.





Får jag säga det själv så gjorde jag bra ifrån mig på löpbandet och gick nöjd och dyngsur för att bli ännu blötare i duschen. Känslan när man har passerat duschen och tar några lugna minuter i omklädningsrummet innan man börjar piffa, det vill säga klä på sig, är nära nog oslagbar.

Det är ungefär då man känner hungern.  I Linköping har vi ett relativt nyöppnat ställe som heter Hälsofreak. Som namnet antyder serverar de mat av det nyttigare slaget. När man tänker på ett ställe som serverar enbart nyttig mat kan jag hålla med att det inte direkt vattnas i munnen av blotta tanken, men här krossar Hälsofreak dessa fördomar ordentligt.  Maten smakar fantastiskt och det är dessutom väl tilltagna portioner vilket uppskattas av en som jämt är hungrig. Man kan vanligtvis välja mellan en dagens, en uppsjö av olika wraps, smörgåsar, proteindrinkar och sallader där man själv får välja innehållet genom att peka på den väl tilltagna salladskylen.  För den som är sugen på något sött så finns även bakverk, bars, proteindrinkar och annat smaskigt. Självfallet så är allt på restaurangen kaloriberäknat.  Hälsofreak har så vitt jag kan bedöma blivit en succé och kommer man inte tidigt på lunchen så är det omöjligt att få ett bord. Men på lördagen är det lugnare och det är oftast hit vi letar oss efter ett rykande lördagspass på gymmet. När man sedan mätt och nytränad sjunker ned i soffan och slår på Premierleaguefotbollen dröjer det inte länge tills ögonen går i kors.