Rebecka smygbloggar



Daniel pa Barranco Camp,
redo for Barafu Camp och
sedan Uhuru Peak.

 Hej Daniels blogg.
Eftersom Daniel formodligen befinner sig pa Barafu Camp just nu, dar jag gissar pa att han precis har atit klart Alex finfina middag, i ljuset av roda stearinljus och mumsat i sig efterratts-mangon -sa far jag ta mig friheten att kapa hans blogg for en stund.
Det ar det fina med att ha skapat bloggen -jag hittar in i den nar Daniel befinner sig pa en narbelagen bergstopp.
(och ja, som alla redan fattar sa ar jag alltsa inte pa samma begstopp for egen del...)

Jag och Daniel skildes at i morse, strax efter att han hade atit upp sin frukost jag hade krakts upp det sista av min dito. Det var pa fenomenalt vackra Barranco Camp.

Jag at en macka vid 17-hugget, har pa Aishi Protea Hotel Machame, senast jag beholl nagon som helst foda var for tva dagars vandring sedan. Jag vet inte vad det ar for fel pa mig men jag fixade inte alls hojden den har gangen.

Daniel daremot hade kvar sin aptit anda upp pa gardagens hogsta 4600 moh dar han at sin och jag kraktes min lunch och i morse sag han fortfarande oforskamt frasch ut. Jag inser alltmer vilket kap till make jag gjort!

Sa for alla er som undrar hur det gar sa kan jag sammanfattningsvis beratta att Daniel klattrar pa Kilimanjaro, langs Machame Route som om det vore Tokarps-fjallet i Malmslatt det var fraga om, han ar stark som en traktor och uthallig som en gammal Land Rover och har ett glatt humor. -Aven pa narmare 5000 meters hojd, darefter vet jag inte med sakerhet.
Ikvall sover han ett par timmar pa Barafu Camp. Barafu betyder is och hela stallet beskrivs som ogastvanligt. Vid 23.30 kommer var snalle guide, Dismes och lika vanliga assistant guide, Alex att vacka honom med citronte. 30 minuter senare borjar de vandringen mot Afrikas hogsta punkt; Uhuru Peak. Uhuru betyder frihet. Fran Uhuru Peak ska de se solen vacka hela Afrika. Jag onskar naturligtvis innerligt att jag hade fatt vara med. Men nar det nu inte blev sa, sa ar jag sa otroligt mycket mera glad for att Daniel mar bra och orkar an jag ar ledsen over min egen oformaga att vara med.

Daniel ar en fin man att vara pa brollopsresa med. Man vet att man gift sig med ratt man nar man har krakts papaya genom nasan och gratit lite i sina svullna roda ogon och han anda sager att man ar sotast pa jorden. Det ar det egentligen ingen som kanske tror pa men formagan att kunna saga det med en sadan varme att jag for en stund kunde tro pa att det ar helt sant for honom. Da -om inte forr- da vet man att man har gjort ett riktigt kap!
Nu har jag slutat krakas, jag har duschat och luktar gott igen. Jag har atit en macka och druckit en kopp kaffe och for mig sjalv definierat lycka for en liten stund.
Allt handlar val om kontraster och relationer, i vissa stunder blir det an mer tydligt an i andra.

Imorgon bitti ska jag ga upp klockan 06 for att vanta pa soluppgangen och vara med i tanke och hjarta nar Daniel ser hela den afrikanska kontinenten vraka ut sig infor hans fotter.
Lycka.