Efter att ha stretat uppfor i 4 dagar och en oandligt lang natt var sa toppen nadd....da slar det mig att jag faktiskt maste ta mig ner ocksa, och dessutom sker 80 % av alla klattringsolyckor pa nedvagen pa grand av att allt gar mycket snabbare, man ar trottare, slappnar av och tror att man redan ar i mal. Nar man klattrar uppfor sa galler det att ta det lugnt for att hinna acklimatisera sig till den hoga hojden, guiden sager hela tiden Pole Pole, det vill saga langsamt langsamt for att man ska halla ett lagt tempo. Pa nervagen blev det snarare hurry hurry...
Normalt sett sa sker nedstegningen fran Kilis topp under tva dagar, vi bestamde oss for att forsoka klara av det pa en. Jag kande mig skapligt pigg sa fort jag kommit nagra 100 meter lagre samt att min kara fru vantade pa mig pa hotellet vid berget fot..det vill saga, ingen tid att forspilla!
Solen gar snabbt upp och varmer underlaget vilket gor snon och isen mjuk och los och greppet i praktiken obefintligt. Jag och Dismes aker slalom pa sulorna forst genom sno och is och sedan genom sten och grus. 2 timmar efter att vi lamnat toppen ar vi tillbaka i Barafu Camp. Jag maste erkanna att det kanns lite hogtidligt nar bararna star och appladerar och kommer fram och dunkar mig i ryggen. Kocken Alex bjuder pa pannkakor som han gjort pa gasolkoket... grymt gott.
Efter en snabb frukost hastar vi vidar nerfor berget mot Mweka Camp dar det blir snabb lunch innan den sista strackan ner till Mweka Gate ska klaras av. Den sista strackan ska faktiskt visa sig vara ovantat jobbig. For det forsta sa borjar mina tar ta ordenltlitg med stryk efter att under 5 timmar ha bankats mot framdelen av gangorna, vilket blir resultatet nar man gar brant nerfor. Det andra problemet var att jag inte hunnit anpassa kladseln till den hogre temperatur som rader pa lagre hojd. Sa dar forsade jag fram i regnskogen i 25 graders varme med dubbla undersstall, flecce och skaljacka...aven svetten forsade kan jag lova.
Kl 14 skymtade antligen Mweka Gate genom den tata regnskogen...mina ben var helt slut, mina klader dyngsura av svett och mina tanaglar var i princip redo att falla av...men jag var i mal!
Fortsattning foljer..
Dubbla underställ i 25-gradig värme, oj det låter varmt. Vilken prestation att ta sig ned med sådan fart! Vi passar också på att klappa händerna för dig! Kramar Kerstin och Kalle
SvaraRaderaKära Daniel!
SvaraRaderaHoppas att du får bättring på dina ömma tår då du snart kommer till den underbara stranden med mjuk fin sand på Zanzibar.
Pappa och jag följer med på eran resa genom din och Rebeckas blogg.
På Julaftonen var mormor och morfar hos oss . Då vi delade ut Julklapparna var ni nära oss i tankarna.
Kram Mor & Far
Väntar på fortsättningen. Du skriver med sådan inlevelse och man undrar ju hur det gick med dina tånaglar t.ex. Kram Kerstin
SvaraRadera