Hur mycket är egentligen 14 000 miljarder dollar.......och vad man kan få stå ut med att läsa om man arbetar inom finansbranschen!

Som många av er vet så arbetar jag inom finansvärlden, en värld fylld av självutnämnda experter som strör floskler och mer eller mindre kvalificerade gissningar omkring sig. Ett faktum som jag formligen retar ihjäl mig på är att analytiker, experter och ekonomijournalister använder ett språk som  är svårare och mer komplicerat än nödvändigt. Min gissning är att de gör det för att verka mer kompetenta och finare än vad det egentligen är. Ett annat faktum är att de lyckas skriva texter som även för initierade och intresserade framstår som fullständigt dravel. Försök att läsa följande text av Davis Myslinski på DI.se, han är deras "expert" på Teknisk Analys....detta är ett typexempel på hur man INTE bör skriva för att få sina läsare intresserade.

"OMXS30-index har brutit genom en rad potentiella stödnivåer som till exempel 980 och 920. Gårdagens vändning vid 860 indikerar att nivån är ett stöd för OMXS30-index, samtidigt som stängningen nära dagshögsta indikerar att balansen mellan köpare och säljare åtminstone tillfälligt svängt till köparnas fördel.

Då börsens långsiktiga trend numera definieras som fallande utgör kommande uppgångar sannolikt fördelaktiga lägen att sälja eller blanka aktier.

Hur långt en återhämtning kan nå är förstås svårt att säga. En grov uppskattning enligt Dow Theory säger att motreaktion (sekundärtrend) varar mellan tre veckor och tre månader. Motreaktionen tar under denna tid tillbaka mellan 33 och 67 procent av den föregående rörelsen. Räknat på den senaste nedgångsfasen från 1.174 ned till 860 skulle en återhämtning toppa någonstans mellan 965 och 1.067."

Helt obegripligt och totalt opedagogiskt. Ibland, tyvärr inte så ofta, så råkar man ramla på en riktigt bra, förenklande, illustrativ och framförallt begriplig text om något helt obegripligt. Följande länk handlar om storleken på USA:s statsskuld, med andra ord inte världens sexigaste ämne. Men efter att ha läst artikeln i länken nedan så vågar jag påstå att även den minst ekonomisk kunniga och mest ointresserade person har fått en ganska bra bild av läget i USAS ekonomi. 

http://blog.svd.se/wallstreet/2011/08/01/bilden-av-usas-skuldtak/

Skapliga kontraster, eller hur? Artikeln om USA:s statsskuld får en verkligen att fundera över var världen är på väg. Värt att tänka på är att den bespottade och svårt hånade George W Bush skuldsatte USA lika mycket som USA:s samtliga presidenter innan honom. Barack Obama har skuldsatt USA lika mycket som samtliga tidigare presidenter, inklusive Bush!

Nystart....nästa utmaning

Då var det dags att kicka igång bloggen igen, inte minst för att motivera mig för mina nya projekt. Den här gången är det tyvärr inget berg som ska bestigas utan en löprunda eller två som ska avklaras på en, med mina mått mätt ansenlig tid.

Mål 1 är det minst sagt folkliga Göteborgsvarvet 12/5 2012, kanske inte världens största utmaning i fråga om längd men det är ändå ett halvt Marathon som ska avklaras.

Mål 2....har inte riktigt spikat det ännu men jag hoppas göra det inom kort.

Mina grundförutsättningar är följande: Så sent som i Juni hade jag aldrig sprungit längre än 12 kilometer åt gången och i ärlighetens namn har jag aldrig varit någon större löpare, snarare tvärt om. Nu tänkte jag dock råda bot på det ordentligt. Jag tänkte inom kort återkomma med min måltid, den riskerar att bli ganska ambitiös, den stora utmaning är att inse om det är en realistiskt mål eller inte.

Är nu i full färd med att konstruera träningsupplägget som kommer innehålla både korta intensiva intervallpass så som malande långpass. De senaste två månaderna har det blivit mellan 30-55 km i löpdistans varje vecka och det lär troligtvis landa där även i fortsättningen.

Bloggen kommer denna gång inte enbart att innehålla sportliga och fysiska utmaningar utan även en del åsiktsförmedlande. Ni som har mig som vän på Facebook har kanske inte undgått att då och då se mina inlägg om politik och andra samhällsfenomen som engagerar, upprör eller kanske entusiasmerar mig. Har liksom lite svårt att hålla tyst när jag blir engagerad.

Så där ja...nu var den första inlägget på väldigt länge publicerat och jag hoppas att det blir många fler för det skulle tyda på att träningen och engagemanget är på topp! Nu kör vi!!

Toppen ar bara halvvags...

Efter att ha stretat uppfor i 4 dagar och en oandligt lang natt var sa toppen nadd....da slar det mig att jag faktiskt maste ta mig ner ocksa, och dessutom sker 80 % av alla klattringsolyckor pa nedvagen pa grand av att allt gar mycket snabbare, man ar trottare, slappnar av och tror att man redan ar i mal. Nar man klattrar uppfor sa galler det att ta det lugnt for att hinna acklimatisera sig till den hoga hojden, guiden sager hela tiden Pole Pole, det vill saga langsamt langsamt for att man ska halla ett lagt tempo. Pa nervagen blev det snarare hurry hurry...

Normalt sett sa sker nedstegningen fran Kilis topp under tva dagar, vi bestamde oss for att forsoka klara av det pa en. Jag kande mig skapligt pigg sa fort jag kommit nagra 100 meter lagre samt att min kara fru vantade pa mig pa hotellet vid berget fot..det vill saga, ingen tid att forspilla!

Solen gar snabbt upp och varmer underlaget vilket gor snon och isen mjuk och los och greppet i praktiken obefintligt. Jag och Dismes aker slalom pa sulorna forst genom sno och is och sedan genom sten och grus. 2 timmar efter att vi lamnat toppen ar vi tillbaka i Barafu Camp. Jag maste erkanna att det kanns lite hogtidligt nar bararna star och appladerar och kommer fram och dunkar mig i ryggen. Kocken Alex bjuder pa pannkakor som han gjort pa gasolkoket... grymt gott.

Efter en snabb frukost hastar vi vidar nerfor berget mot Mweka Camp dar det blir snabb lunch innan den sista strackan ner till Mweka Gate ska klaras av. Den sista strackan ska faktiskt visa sig vara ovantat jobbig. For det forsta sa borjar mina tar ta ordenltlitg  med stryk efter att under 5 timmar ha bankats mot framdelen av gangorna, vilket blir resultatet nar man gar brant nerfor. Det andra problemet var att jag inte hunnit anpassa kladseln till den hogre temperatur som rader pa lagre hojd. Sa dar forsade jag fram i regnskogen i 25 graders varme med dubbla undersstall, flecce och skaljacka...aven svetten forsade kan jag lova.

Kl 14 skymtade antligen Mweka Gate genom den tata regnskogen...mina ben var helt slut, mina klader dyngsura av svett och mina tanaglar var i princip redo att falla av...men jag var i mal!

Fortsattning foljer..

I tunn luft mot toppen!

Sitter pa ett Internetcafe i Moshi vid foten av Kilimanjaro och blickar upp mot toppen av berget, Uhuru Peak 5 895 meter over havet, dar uppe stod jag igar kl 0600!! Tankte lite kort beratta om det avlutande dygnet, en mer utforlig berattelse med bilder kommer nar vi har tilbaka hemma igen. Pa grund av taskig uppkoppling och tidsbrist sa tar jag inga ansvar for stavfel etc..

Pa eftermiddagen torsdagen den 17:e anlande jag  guiden Dismes, 5 st barare och kocken Alex till Barafu Camp pa 4 550 meters hojd. Vandringen och klatteringen hade den dagen startat pa Barranco camp pa drygt 3900 meters hojd. Hojden gjorde sig rejalt pamind och jag hade problem med  yrsel, hjartklappning och huvudvark, det vill saga typiska symtom fran hojdsjuka. Efter en snabb middag och packning infor nattens toppattack gled jag ner i sovsacken for att forsoka fa en blund innan vackningen kl 23.30 med start for toppturen kl 00.00. Fick forstas nte en blund i ogonen oh innan jag visste ordet av kom bararen Anton med The och kex och undrade  om jag var redo. Efter att ha krangt pa sig dubbla understall, fleccetroja, Primaloftjacka och Gore-tex skalklader var det dags att ge sig ut i natten. Jag tande pannlampan och tog ett par djupa andetag av den tunna iskalla luften, himlen var molnfri, temperaturen ca - 10, langt darunder glimmade ljusen fran Moshi och 1 200 meter hogre upp badade Uhuru Peak i ett fantastiskt mansken, jag var redo, nu kor vi!!

Jag och Dismes lamnade lagret ganska exakt vid midnatt och skymtade pannlampor framfor oss pa vag upp langs bergvaggen mot Stella Point. Bestigningen gick i ett bra tempo och ganska snart befann vi oss langst ram av klattrarna. Nar man vande blicken bakat och nedat sag vi en lang rad av pannlampor som stretade upp for berget. Efter ca tva timmar okade vinden kraftigt i styrka och kylan och den tunna luften gjorde det rejakt anstrangande och mer eller mindre omaojligt att stanna och vila da det blev alldeles for kallt om man inte holl igang hela tiden. Problemet var att jag kande mig pigg och holl ett hogt tempo, lite val hogt skulle det snart visa sig. Nr vi passerade 5200m borjade jag kanna mig illamaende och huvudet gjorde rejalt ont. Vi sankte omedelbart tempot. Luften pa drygt 5 000 meters hojd innehaller bara halften av syrenivan i jamforelse med luften vid havsnivan. Hjartat  maste alltsa sla dubbelt sa fort for attfa ut me samma mang syre till musklerna. Normalt sett har jag en vilopuls runt 50 slag per minut, under total vila pa 4 600 m hade jag aldrig en puls under 90 slag min. Sa dar fann jag mig pa drygt 5 200 meters hojd stretandes uppat med kanslan av att forsoka springa ett marathonlopp med tappt nasa endast andades genom ett sugror, och dessutom med kanslan av hojdsjukan som bast kan liknas med en gigantisk baksmalla!

Efter cirka 5 timmars klattrande uppfor en tamligen brant bergssida nadde vi till Stella point pa dryg 5 700 meter, jag madde riktigt daligt och hade starka funderingar pa att avbryta. Som tur var tog tavlingsinstinkten over och jag tryckte i mig lit energigel och snubblade vidare i den svarta natten for att efter ca 50 meter mer eller mindre kaskadspy en harlig blandning av proteinbars, energigel och Resorb. Nu var goda rad dyra och jag visste att jag hade ont om tid innan energin skulle ta helt slut. Snabbt tog vi beslutet att fortsatta mot toppen och nu borjade det dessutom ljusna och man kunde se de fantastiska glaciarerna runt toppen och aven skymta toppen. Exakt kl 0600 tog jag och Dismes oss om forsta klattrare en dagen upp till toppen och den beromda skylten som forkunnar att man befinner sig pa Uhuru Peak 5 895 moh....kanslan var fantastisk, mina hander skakade av kylan och den tunna luften, solen gick precis upp over glaciarkanten.....vad jag inte visste var att jag hade den storsta anstrangingen framfor mig......nedstigningen! Fortsattning foljer....

On top of the world!

Igar kl 23.30 paborjade jag toppbestigningen av Kili fran Barafu Camp pa 4550 meters hojd. Kl 0600 nadde jag och guiden Dismes toppen pa 5 695 m. Det var en fantasisk kansla att klattra och vandra enbart med hjalp av pannlampa och ett fantastiskt mansken. Vadret var kallt och klart och ca - 10. Efter toppbestigningen sa tog jag mig under dagen ner till Mweka Gate och ater till hotellet. Aterkommer med mer om det hela nar jag fatt sova igen lite tid, har varit vaken i strack sedan torsdag morgon kl 6....

uppdatering i Rebeckas blogg

http://textavretakloster.blogspot.com/2010/12/kilis-topp-i-soluppgangen-klockan-ar.html

Daniel ar nu pa vag ner for berget. Jag vet hur det gick med toppen men han far beratta det sjalv. Han har en vansinnigt lang vandring framfor sig idag, efter att redan ha vandrat hela natten utan att ha sovit mer an kanske ett par timmar.

Daniel uppdaterar bloggen nar han ar tillbaka pa platt mark.