70-tals fenomenet gillestuga är otroligt underskattat. Ni vet det där rummet ens kompisar med källare hade. Det fanns ofta någon form av sittgrupp, en TV och inte helt sällan en murad öppen spis. På sommaren var gillestugan alltid sådär källarsval men på hösten och vintern så var det gemytens högborg. Då vi haft den stora lyckan att flytta in i just ett sådant 70-tals hus med tillhörande gillestuga känns hösten inte lika mörk och ruggig, för vi har ju vår gillestuga. Höstens första brasa är precis tänd och kvällen till ära får skumtomtar på en pinne duga då vi inte har några Marschmallows att avnjuta.
Nu har veckan inte bara bestått av häng i gillestugan utan även en del träning, eller för att vara ärlig, mycket träning. Sedan vi kom hem från USA för snart 3 veckor sedan lade jag upp ett riktigt tufft träningsschema fram till vi ska iväg på nästa tripp till USA, det vill säga nu på torsdag. Tanken har varit att jag ska ligga på en riktigt hög belastning både på styrketräning och konditionsträningen under dessa tre veckor för att sedan få en naturlig vila och återhämtning under de 5 dagar vi är på andra sidan Atlanten.
Veckan har bestått av 5 st pass löpning, 6 pass styrka och 1 Pass Spinning. Just det där med Spinning var en smärtsam upplevelse, och jag kom plötsligt ihåg varför det var 10 år sedan jag senast satte mig på en stenhård cykelsadel inomhus. Inget ont om spinning som faktiskt verkar ganska roligt och givande om det inte vore för den sinnessjuka smärta som uppkommer i de mer delikata delarna efter bara några minuters intensivt trampande på den lilla cykeln. Varje moment som innehöll stående cykling kändes som en befrielse då kastrationsångesten gav med sig under några, men ack så värdefulla sekunder, innan man återigen skulle möta smärtan på cykelsadeln. Det där med fåniga vadderade byxor känns helt plötsligt inte lika fånigt längre. Jag har lovat mig själv att ge spinningen några gånger och sedan får vi väl se om jag blir frälst och köper vadderade byxor.
Hoppas du blir frälst!
SvaraRadera