Kilimanjaro...världens högsta fristående berg!

Det är en skaplig utmaning som ligger framför oss...5892 meter ska bestigas. Det kanske inte låter så högt men det är nästan tre gånger så högt som Kebnekaise och en bra bit högre än baslägret på Mt Everest. Den egentliga klättringen är inte svår eller teknisk, vanligtvis behöver man varken använda stegjärn eller rep. Det som tveklöst utgör den största utmaningen är den tunna luften. På 5 000 meters höjd är syremängden i luften bara hälften av vad den är på havsnivån. Det innebär att hjärtat måste slå dubbelt så fort får att få ut samma syremängd till kroppens celler. Den tunna luften gör varje steg rejält ansträngande och det gäller att hålla ett lågt och jämt tempo i sin vandring.  De flesta som får ge upp sin bestigning drabbas av höjdsjuka som är en form av syrebrist som kan vara direkt livshotande. Nästan alla får mild höjdsjuka och det gäller att vara uppmärksam på symtomen och om de blir allvarlig gäller det att vända ner på lägre höjd snabbare än kvickt om man är rädd om livhanken.

Det finns flera olika rutter man använder när man ska bestiga Kilimanjaro, vi har valt Machame-rutten. Den går även under smeknamnet Whiskey-route då den är den tuffaste vägen upp. Man kan undra över varför man väljer den tuffaste vägen upp för ett berg när det finns enklare vägar upp till toppen. Svaret på den frågan är i detta fall att Machame-rutten är den vackraste och dessutom är det färre klättrare på den rutten än på en del av de andra. Ytterligare ett skäl är att den ger en naturlig acklimatisering till den tunna luften då man efter dag 3 faktiskt går nedåt under en dag för att på detta sätt vänja sig vid den låga syrenivån. Via Machame ska det ta 6 dagar att bestiga berget, 5 dagar upp och en dag ner.

Det speciella med att bestiga Kilimanjaro jämfört med andra berg är att berget inte ingår i någon bergskedja utan är en fristående vulkan. Detta gör att bestigningen blir väldigt lång då man börjar på en låg nivå samt att utsikten från toppen är fantastisk då inga andra berg skymmer soluppgången över savannen. En annan sak som är speciell är att man går genom alla klimatzoner på vägen upp på berget. Man startar i regnskogen med fuktigt och varmt väder med mycket nederbörd för att på vägen upp passera hedlandskap, alpin öken och till sist glaciär. Detta gör att man börjar sin vandring i shorts och avslutar i minst 4 lager med gore-tex som ytterskal. Temperaturen kommer att växla från + 30 till - 20 så man kan verkligen tala om kontraster. När vi ändå är inne på temperaturerna så kommer det att bli en minst sagt intressant upplevelse att bo i tält i - 20 grader på en glaciär...i lumpen var det i allafall någon stackare som eldade i kaminen när det var kallt, nu får man förlita sig på sin Marmot-sovsäck som i alla fall enligt uppgift ska klara en temperatur på - 20 .

När man ska bestiga berget är det inte bara att börja traska. Kilimanjaro får nämligen inte bestigas utan bergsguide och bärare. Så vi kommer att bli ett litet gäng som stretar uppåt ihop. Vanligtvis så består expeditionen av en bergsguide, en assistant guide, 2-4 bärare samt 1-2 kockar. Det är mycket grejor som ska bäras upp. Förutom all personlig packning så ska tält, vatten, mat med mera också fraktas upp.

Just det där med soluppgången över savannen har jag en känsla av kommer att vara en av drivkrafterna som får mig att sträva vidare mot toppen dag 5 då benen känns som bly och det känns som man andas genom ett sugrör med täppt näsa......